För att minska på luftutsläpp finns många metoder.

• En effektivare förbrukning av bränslen innebär att utsläppen minskas i och med att mindre bränsle åtgår.
• Genom att använda förnybara energikällor som sol-, vind- och vattenkraft slipper man avgaser. Kärnkraftverkens utsläpp belastar ej heller atmosfären, men däremot bildas problemavfall.
• Bränslen kan renas innan de används för att t.ex. reducera svavel- och blyhalten.
• Efter förbränningen kan även utsläppen minskas med kemiska processer t.ex. katalysatorer, våtspolning och filter.
• Utvecklingen av alternativa kemikalier, t.ex. för att minska på ozonlagrets nedbrytning.

Den finansiella sidan utgör ofta en begränsning för dessa metoder. Det gäller för industrin att hitta en balans mellan hur mycket och på vilket sätt utsläppen minskas. Eftersom största delen av utsläppen i atmosfären härstammar från industrin, elproduktionen och trafiken är det viktigt att reningsmetoder används inom dessa områden.

Partikelutsläpp

De vanligaste metoderna för minskandet av partikelutsläpp är elektrostatisk nederbörd (?). Detta innebär att partiklarna i luften laddas elektriskt varefter de samlas på en yta med motsatt laddning. Inomhusluften renas ofta på detta sett och metoden är effektiv, t.o.m. 99% av partiklarna i luften kan samlas, endast de allra mista partiklarna med en diameter på 0,1 μm kvarstår.

Minskandet av svaveloxider

För att minska svaveloxidutsläpp kan man antingen använda bränslen med låg svavelhalt eller svavelfria bränslen. Dessa fås genom att avlägsna svavlet redan vid oljeraffinadereringen. Svavel avlägsnas nästan fullständigt från bensin och till en stor del från lätt brännolja. Ett annat alternativ är att på kemisk väg behandla svaveloxiderna genom att binda svavlet till kalciumsulfit eller kalciumsulfat, denna metod kallas tvättning. Tvättningen minskar även partikelutsläpp. Genom att leda kalciumhydroxidlösning på svaveldioxid kan t.o.m. 95 % av svaveldioxiden bindas. Metoden är rätt dyr men används bl.a. vid elproduktion. Reaktionen som sker är:

SO₂ (g) + Ca(OH)₂ (aq) →CaSO₃ (s) + H₂O (l)

Bilden föreställer en tvättningsprocess.

1. Kalciumhydroxiden rinner ner över svaveldioxiden.

2. Gipslösningen leds ut för att torkas.

3. Den återstående svaveldioxidmängden leds ut genom en skorsten. Observera att endast 5% av den ursprungliga svaveldioxidmängden återstår.

Svavelutsläpp kan även minskas med en sk. virvebäddsmetod som går ut på att blåsa in luft då man förbränner en blandninga av stenkol och kalksten. Denna process binder svaveldioxiden till kalciumsulfat.

Minskandet av koldixidutsläpp

Växternas fotosyntes går ut på att de omvandlar koldioxid till syre, vilket gör att en ökning av växtligheten skulle minska på koldioxidutsläppen. I dagens läge bör man främst sträva till att behålla den växtlighet vi har. Genom att undvika fossila bränslen och övergå till förnybara bränslen (läs nedan) kan utsläppen av koldioxid minskas betydligt. Energiproduktionen borde börja ersättas med förnybara energikällor som sol, vatten och vindkraft, inte enbart för att minska på utsläppen men även eftersom de andra energitillgångarna kommer att sina. Då koldioxidavgasen bildats kan den renas med hjälp av att binda gasen till kalciumhydroxid som svaveloxiden. Detta är rätt dyrt i jämförelse med de andra lösningarna.

Minskandet av utsläpp i trafiken

Generellt finns det tre olika sätt att minska trafikutsläppen.

1. Genom att välja kollektivtrafik och minska på användningen av personbil, flyg etc. kan även utsläppen minskas.

2. Kväveoxidutsläpp och kolmonoxidutsläpp från bilar kan reduceras med hjälp av katalysatorer.

3. Alternativa bränslen utvecklas, dessa kommer så småningom att ersätta bensinen i fordon.

Katalysatorn

I de flesta fordon finns i dag en katalysator. Alla nya bilar samt t.ex. gräsklippare och snöskotrar förses med en katalysator. Katalysatorn renar avgaserna från svaveloxid och kolmonoxid. Avgaserna som bildas då bensinen brunnit leds de in i katalysatorn där värmen och katalysatorämnet kommer att ge upphov till de kemiska reaktionerna nedan.

1.                   2 NO (g) + 2 CO (g) → N₂ (g) + 2 CO₂ (g)

2.                   2 NO (g) + 2 H₂ (g) → N₂ (g) + 2 H₂O (g)

Dessutom omvandlas skadliga kolväten till koldioxid, kolmonoxid och vatten. Katalysatorn består av stål samt ett keramiskt material som består av små hålningar för att öka reaktionsytan. Det keramiska materialet bekläs av katalysatorämnet som har en yta på t.o.m. 10 000 m². Katalysatorämnet i reaktionerna består av en metall (platina, palladium eller rodium) omgiven av aluminiumoxid (Al₂O₃).  Kvävets oxider kan dessutom minskas genom att reglera mängden förbränningsluft och temperaturen för förbränningen.

Alternativa bränslen

Eftersom oljetillgångarna på jorden är begränsade har en del nya alternativ för bränslen i bilar, bussar och andra transportmedel utvecklats. Effektiva, förmånliga samt naturvänliga lösningar utvecklas ständigt. Framtidens bilar kommer att använda något av de alternativa bränslena.

Naturgas

De flesta bilar och bussar kan omvandlas till fordon som utnyttjar bensin och naturgas vid sidan om varandra. Naturgas består främst av metan, CH₄. Metan fås från naturliga gaskällor eller som en biprodukt från råolja. Gasen bevaras i påfyllbara trycktankar som kan installeras i olika fordon. En påfyllning räcka att driva en personbil t.o.m. 480 km (300 miles).

Fördelarna med naturgas är en minskning av kolmonoxid och kväveoxidutsläppen t.o.m. 80 % i jämförelse med bensin. I tätbefolkade områden som huvudstadsregionen finna det goda möjligheter att fylla på naturgas, bl.a. några av stadens bussar drivs med naturgas.

Eftersom gasen bör vara komprimerad krävs en kompressor i varje fordon vilket utgör en extra kostnad på 2000-4000€.

Eldrivna fordon

Laddningsbara batterier, ackumulatorer driver elfordon. Ackumulatorn i fordonen består av antingen litium eller nickel-metallhydrid batterier. En åtta timmars laddning av bilen kan driva den ca 160 km.

Kostnaderna för en eldriven bil är i längden förmånligare än en vanlig bil, emedan inköpspriset är betydligt högre. En vidare utsträckning av laddningsställen är en av förutsättningarna för att eldrivna fordonen skall kunna bli vanligare. Direkta utsläpp har elbilen inte, men man bör dock beakta att energiproduktionen belastar naturen något. Ackumulatorerna borde även utvecklas till hållbarare, livstiden på en ackumulator borde förlängas för att undvika problemavfall.

Bränsle celler

Användningen av bränsle celler som drivande kraft i fordon upptäcktes redan på 1840-talet, men användningen fick en större betydelse först på 1960-talet då USA utnyttjade bränslecellen inom sitt rymdprogram. i bränslecellen fås energin ur en kemisk reaktion av vätgas och syrgas.

2 H₂ + O₂→ 2 H₂O + energi.

Syre fås från luften emedan den rena vätgasen bör framställas skilt. Vätgasen kan framställas från t.ex. naturgas, metan etc. Framställningen av ren vätgas är rätt dyrt och bränslecellens produktion bör även utvecklas för att nå en högre användningsgrad.

Hybrid-bilar

Den sannolikaste processen mot naturvänligare fordon kommer antagligen att vara någon form av hybridbil, d.v.s. en kombination av flera alternativ exempelvis en el-gas-bil. Utsläppen från en sådan bil kunde inte helt och hållet reduceras men en betydlig minskning kan uppnås. 

Globala metoder

Minskandet av utsläpp i Finland kommer inte att lösa de globala problemen.

Med hjälp av internationellt sammarbete bör man nå internationella avtal som binder länderna till minskandet av utsläpp.

 Industrin bör följa de ordningar och lagar som fastställts, då det gäller bl.a. begränsningar för utsläpp. Detta är en effektiv metod, eftersom det är lättare att rena luften och övervaka utsläppen vid kraftverket i jämförelse med att varje konsument skulle göra det.

Det statliga ansvaret bärs genom politiska lösningar och skattepolitiken, där miljövänligare val kan beskatas annorlunda.

För konsumenterna är det viktigast att bjuda information och miljöfostran. Valen varje individ gör är centrala för miljöns framtid.