Glass med hjälp av flytande kväve
För att göra kväveglass behövs:
| 0,5 l vispgrädde |
| ca 2 dl sylt (t.ex. drottningsylt) |
| ca 0,5 dl socker (vid behov) |
| ca 3 l flytande kväve (N2) |
Dessutom behövs en visp, tjocka skyddshandskar och en metallbunke, t.ex. en stor kastrull. Metall är bättre än plast eftersom vissa plaster inte tål så låga temperaturer. Alla som står nära bör använda skyddsglasögon!
Varning: Flytande kväve är så kallt (kokpunkt -192 °C) att man måste vara försiktig att man inte stänker kväve på huden. Gör inte detta försök utan er lärare eller någon annan person som vet hur man ska hantera kväve!
Vanligen får man ju inte äta eller dricka något i ett laboratorium, men ifall ni utför försöket i rena kärl och iakttar allmän försiktighet kan man äta glassen. Kväve är inte giftigt (ni andas det hela tiden, luft består till 78 % av kväve). Man bör också minnas att man inte ska stå för länge i ett rum med en kvävebehållare öppen, eftersom det finns risk för att man får för lite syre (kvävet tränger undan luftens syre). Detta händer inte ofta, detta försök tar så pass kort tid att man inte behöver vara orolig.
Gör så här:
Vispa grädden och tillsätt sylten. Söta vid behov med extra socker, beroende på hur söt sylten är. Den som ska vispa sätter på skyddshandskarna och någon annan häller försiktigt (utan att stänka) lite flytande kväve i blandningen medan den andra rör om. Kvävet börjar koka, men samtidigt kyls glassblandningen av.
När blandningen slutar ryka fortsätter man hälla kväve i små portioner (högst ca 2 dl per gång) i glassblandningen, rör om igen och försöker hålla blandningen så jämn som möjligt. Efter en tid blir blandningen glassaktig och svår att röra om i. Då är kväveglassen färdig, och färdig att avnjutas.
Tipsa er lärare om att göra kväveglass en vacker dag i slutet av maj när skolan snart ska ta slut, och gå sedan ut för att äta glassen tillsammans! Man kan också samarbeta med huslig ekonomi –undervisningen och göra glass tillsammans.
Receptet är taget från http://www.experimentalchemie.de/versuch-037.htm.