Lite historia
MJÖLK, SURMJÖLK, OST...
Användandet av mjölk som dryck har knappast någonsin varit väldigt vanligt i Finland. Däremot har syrad mjölk, surmjölk, druckits allmänt. Också produktionen av mjölkprodukter har varit känd ända sedan urminnes tider.
Smör- och ostproduktion har varit den viktigaste delen av vår mjölkhushållning. Man vet att smör och ost har tillverkats hos oss framgångsrikt en lång tid. I Schweiz har ostproduktionen varit känd sen stenåldern och smör tillverkades i Babylon redan 3000 f Kr. I Finland ålades en smörskatt på 1250-talet och på 1550-talet fanns det smör även för export. Den finländska allmogeosten hade ett gott rykte och det verkar som om bondgårdarna i Finland visste hur man gjorde hemlagad ost på 1700- och 1800-talet.
Glassen kom till Finland på 1700-talet, fastän den var känd i Kina för mycket länge sedan och i Europa redan 1400 f Kr. Glassförsäljningen uppkom i början av 1900-talet, då man tillverkade glass hemma och sålde på gator och torg. Inom industrin började glasstillverkningen år 1934 i Åbo mejeri (Valio).
En gammal kärna, som använts
i mejeriinstitutet i TavastehusVARFÖR MEJERIER?
Från början var syftet med mejeriindustrin att förädla mjölk. Så länge som människorna som jobbade på landsbygden endast producerade lite mer livsmedel än de själva använde, fanns det inga nämnvärda möjligheter att utveckla livsmedelsindustrin. Så här var det i Finland ända tills slutet av 1800-talet.
De första mejerierna grundades i närheten av stora gårdar. I dessa mejerier tillverkades smör och ost. Mejerierna fick snabbt ett stort behov av råvaror av hög kvalitet, och det ledde till att man började undersöka mjölk och produkter framställda av mjölk. Då uppkom också den internationella verksamheten, och Internationella Mejeriförbundet (IDF) grundades år 1903. Också priset blev proportionellt mot kvaliteten, men först 1947 fick vi en lag som hade med granskning av mjölk att göra.
En mejerisaltreklam från 1910
NOBELPRISET TILL FINLAND
En finländsk vetenskapsman, Artturi Ilmari Virtanen (15.1.1895 – 11.11.1973) fick år 1945 Nobelpriset i kemi för en metod att konservera foder, den sk. AIV-metoden. Virtanen upptäckte att om man snabbt sänker pH i fodret till 4 eller lägre förhindras skadliga processer som inverkar på fodrets hållbarhet. Proteinerna sönderfaller inte och fodret hindras från att mögla eller ruttna. pH-sänkningen gjordes genom att tillsätta en blandning av saltsyra och svavelsyra till höet.
A.I. Virtanen hade även undersökt smörets hållbaret. Han konstaterade redan på 20-talet att det finns ett samband mellan hållbarheten och surheten på de vattendroppar smöret innehåller. Problemet var den oljiga smaken som smöret får vid förvaring. Om man förvarar syrat smör måste det neutraliseras, så görs än idag. Virtanen fick patent på ett salt han utvecklade, AIV-salt, som består av dinatrimfosfat.
Artturi Ilmari Virtanen, AIV, var en stark personlighet som tog ställning till många frågor i Finland. Näringsfrågor var viktiga för honom och han arbetade för att få bort undernäringen bland människorna i det efterkrigstida Finland.
AIV-frimärket gavs ut då det hade
förlöpt 85 år sedan AIV föddes.
Frimärke © Finlands Post AbpVirtanen nöjde sig inte med något som var bra, det skulle vara perfekt. Han slutförde alltid sina arbeten noggrannt, och tog även ställning till politiska frågor. Han var aldrig någon vän av Kekkonens politik.
A. I. Virtanen var en aktiv vetenskapsman ända till slutet. Han hade en egen försöksfarm i Sibbo, var han undersökte frågor rörande mjölk och utfodringen av kor. Dock fann han inga fler upptäckter på samma nivå som smörsaltet och AIV-fodret.
A. I. Virtanens namnteckning (från Tuija Timonens arkiv)DE SISTA DECENNIERNA
Det naturvetenskapliga kunnandet har utvecklat mjölkprodukter i en betydande grad. Efter kriget började man tillsätta D-vitamin i mjölken för att garantera barnens välmående. På 1970-talet utvecklade man barnmat och HYLA-produkter. Funktionella livsmedel har undersökts och utvecklats i hög grad med kemins hjälp, kemin verkar bli viktigare och viktigare med tanke på utvecklingen. Idag kan man förändra mjölkens beståndsdelar så att man ersätter de för människan dåliga ämnena med goda.
